Att välja framtid 

Framtiden har alltid fascinerat. Genom historien har människor konsulterat allt från orakel till kristallkulor och fåglars flykt. Men det var först på 1960-talet som ett intresse för systematiska studier av framtiden uppstod – stora sociala och politiska omvälvningar, med ökad medvetenhet om miljöförstöring och överbefolkning, ledde till att intresset för framtidsstudier växte. I början av 70-talet etablerades särskilda institut för framtidsstudier i många länder.

1971 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att undersöka framtidsstudiernas former. Utredningen leddes av statsrådet Alva Myrdal och den färdiga rapporten fick namnet Att välja framtid. Regeringen följde utredningens rekommendation och 1973 öppnade Sekretariatet för framtidsstudier, som till en början var underställt statsrådsberedningen. 1987 beslutade regeringen att inrätta ett fristående institut för framtidsstudier och den nuvarande självständiga stiftelsen, Institutet för Framtidsstudier, etablerades.
 
Hur mycket är lagom?
Sekretariatet för framtidsstudier inledde sitt arbete hösten 1973. Till chef utsågs Lars Ingelstam, matematiker och samhällsdebattör. Verksamheten leddes av en parlamentariskt sammansatt styrelse som var underställd statsrådsberedningen och senare utbildningsdepartementet.

Sekretariatet var inte tänkt att fungera som direkt rådgivare till regeringen. Studierna skulle vara ett underlag för den politiska planeringen och stimulera den allmänna debatten kring väljandets problem och förutsättningar. Detta förutsatte vederhäftiga analyser på vetenskaplig grund, provocerande resonemang och intresseväckande framtidsalternativ. 

Den första generationens forskningsprogram uppehöll sig vid industrisamhällets problem och den ekonomiska tillväxtens inneboende motsättningar. Fyra problemområden ställdes i centrum: framtidens arbetsliv, energiförsörjning, naturresurser och tillväxt samt Sveriges plats i världsordningen.

Verksamheten präglades av tidens förhoppningar om en rättvisare framtida värld och förenades av ett aktivt sökande efter nya begrepp, nya riktlinjer och nya mönster för samhällsutvecklingen.

Från industrisamhälle till K-samhälle
Sekretariatet för framtidsstudier ombildades 1980 som en enhet inom Forskningsrådsnämnden. Verksamheten låg dock fast i sina huvudlinjer. Ny chef blev arkitekturprofessorn Olof Eriksson.

Under Olof Erikssons ledning ställdes andra problem i förgrunden: kommunernas och glesbygdens svårigheter, framtidens omsorgs- och vårdbehov samt värderingsförskjutningar i det svenska samhället. Det stora projektet Framtida folkrörelser diskuterade demokratisk organisering. Kännetecknande för dessa projekt var att de engagerade personer utanför den traditionella forskarvärlden.

Tidskriften Framtider, som startades under Olof Erikssons tid (1982), blev ett redskap för att stimulera till debatt om framtida hot och möjligheter.

År 1987 beslutade regeringen att inrätta ett fristående institut för framtidsstudier. Chefsposten övertogs av Åke E. Andersson, professor i regionalekonomi vid Umeå universitet.

Den nya forskningsplanen koncentrerades kring det så kallade K-samhället. Med detta avsågs ett samhälle med sin bas i Kommunikationer, Kunskap, Konst och Kreativitet. Storstaden lyftes fram som en symbol för framtidens arbete och liv

Det så kallade 70-talistprojektet framhöll ungdomen som drivande bakom uppgörelsen med industrisamhällets materialism och politiska strukturer. Den nya generationen beskrevs som inspirerad av post-materiella värderingar om internationalism och individualism.

En central person under dessa år var Nils Uddenberg. Han ansvarade för studier av människan som biologisk varelse och av de etiska frågeställningar som aktualiserades av den nya gentekniken.

Människan i framtiden
År 1999 tillsattes ekonomhistorikern Lena Sommestad som ny VD.  Det forskningsprogram som hon utformade, Människan i framtiden, baserades på den demografiska förändringen mot ett samhälle med en allt äldre befolkning.

Frågan var hur väntade förskjutningar mellan åldersgrupperna påverkade ekonomin och demokratin. Andra viktiga områden i detta program är kön, makt och medborgarskap i framtidens välfärdssamhälle samt lokalsamhällets utvecklingsmöjligheter i mötet med nya ekonomiska och politiska villkor.

Till programmet knöts ett tjugotal forskare från ett flertal olika discipliner: sociologi, kulturgeografi, nationalekonomi, statsvetenskap, statistik, historia och ekonomisk historia.

Ett viktigt inslag under 2000-talets första år har varit Framtidsfokus, en löpande öppen seminarieserie där institutets forskare presenterar nya resultat och diskuterar långsiktiga trender och aktuella problem. Seminarierna vänder sig både mot en bred allmänhet och företrädare för politik, myndigheter och intresseorganisationer.

Framtidens samhälle
År 2002 tillträdde Joakim Palme, sociolog från Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, som ny VD för institutet. Fram till 2005 ledde han forskningsprogrammet Människan i framtiden. Åren 2005-2008 ledde han forskningsprogrammet, Framtidens samhälle, som han också utformat.

Utgångspunkten för programmet var att fördjupa och samla våra kunskaper om vad som faktiskt sker med våra samhällsinstitutioner. Hur påverkar strukturförändringar och reformer människors välfärd? Hur påverkas resursfördelning och handlingsutrymmen? Studierna organiserades kring fem teman:

Medborgarskap och välfärdsinstitutionernas omvandling handlar bland annat om de pågående förändringarna av medborgarskapets legala grundvalar och den europeiska integrationen.
Marginaliseringsprocesser och uppväxtvillkor: Uppväxten får konsekvenser långt fram i livet och därför kan den ses som en spegling av framtiden. Marginaliseringsproblemet är en av de stora framtidsfrågorna.
Regioner i förändring omfattade fördjupade studier av hur Sveriges regioner och kommuner omvandlas.
Demografiskt baserade framtidsstudier: Ingen annan del av samhällsvetenskapen har kommit så långt som demografin när det gäller analysen av framtida utvecklingstrender.
Ekonomisk utveckling och fördelning i det åldrande samhället hade västvärldens åldrande befolkning som utgångspunkt för temats olika projekt.

Det internationellt jämförande perspektivet har gavs ökad betydelse. Stärkt fokus sattes på den europeiska integrationen och på de globala migrationsfrågorna. Under programperioden utvecklades kontakterna med nationella, nordiska, europeiska och internationella nätverk på ett mycket positivt sätt. Expansionen av den externfinansierade forskningen var mycket kraftig.

Mer på Framtidsstudier.se:

• Tillbaka till Om Institutet »