Intresset för framtiden och försöken att förutsäga vad som ska hända kan spåras långt tillbaka genom historien – från oraklet i Delfi, via 1800-talets utopister, vidare till dagens systematiska framtidsstudier. De första ansatserna till mer systematiska studier om framtiden gjordes inom det amerikanska försvaret vid tiden för andra världskriget. Det var dock 1960- och 1970-talens politiska, sociala och tekniska omvälvningar som gjorde behovet av en långsiktig samhällsplanering tydligt. Vid denna tid etablerades särskilda institut för framtidsstudier i många länder, bland annat i Sverige där Sekretariatet för framtidsstudier (föregångare till Institutet för framtidsstudier) inrättades i början av 1970-talet. Framtidsstudierna skulle stimulera den allmänna debatten och fungera som en förmedlande länk till beslutsfattarna och därmed främja samhällsnytta framför teoretisk utveckling.
Framtidsstudierna syftar i grunden till att förmå samhället och dess organisationer att tänka framåt och i möjligaste mån förhålla sig kreativt och flexibelt till förändring. Men hur kan vi studera det som ännu inte har hänt? Om vi tänker oss framtiden som en process som är under ständig utveckling, istället för en plats efter en linjär tidslinje, inser vi att det är själva processen som skapar framtiden och det är den som måste studeras. Framtidsfrågorna har naturligtvis aldrig några entydiga svar, men med ökad kunskap om möjliga utvecklingstendenser kan vi påverka framtiden.
Skriv ut